Irak maj 2008
"Sahwa",
Uppvaknande och Iraks söner - räddning men också ett potentiellt
hot
Efter att den amerikanska politiken gentemot Irak lagts om till att söka
etablera samarbete med alla grupper har betydande framgångar nåtts
i att minska dels attackerna mot koalitionsstyrkorna men även det sekteristiska
våldet.
Antalet dödade är nu en femtedel eller mindre än under värsta
tiden 2005 - 2007.
Frivilligstyrkorna spelar en stor roll, den allra största, i detta. Ca
130 000, främst i de sunnimuslimska delarna i nordvästra Irak, arbetar
ihop med koalitionsstyrkorna för att säkra sina områden mot
alQaedas inflytande.
Men när grupperna i de södra delarna är lojala mot regeringen
- eller snarare det dominerande regeringspartiet "Dawa" - så
är det annorlunda för grupperna i de sunnidominerade områdena
nordväst om Bagdad. De ser sig själva som beskyddare mot den irakiska
regeringen och polisen, alltför dominerat av shiasekteristiska partier.
Frågan är vad som kommer att hända i oktober 2008 när
det amerikanska programmet att avlöna frivilligmedlemmarna upphör.
Kan de inte involveras i de ordinarie säkerhetsstyrkorna - polis och
armé - kommer ett farligt läge att uppstå.
Inte bara sunnigrupperna utan även "Support Councils - stödråden" i söder kan använda sin träning och organisation till att motarbeta regering eller andra konkurrerande partier, för shia främst "SCIRI - Supreme Council for an Islamic Revolution in Iraq", och som namnet antyder har de stort stöd från Iran i motsats till Dawa som är mer sekulärt.
Och tyvärr
finns det ingen garant för säkerheten om koalitionstrupperna lämnar.
FN-mandatet går ju ut sista december i år.
För irakiska armén är långt ifrån kapabel att ta en mer allvarlig strid mot
till exempel Muqtada alSadrs "Mahdi"-milis eller SCIRI:s "Badr-brigader".
Trupperna
är dåligt utrustade, de saknar till exempel tyngre, mer bepansrade fordon
och bra kommunikationsutrustning. USA-styrkorna beväpnar ovilligt dem med
bättre då material har en förmåga att "försvinna" ur deras händer.
Polisen är alltför starkt infiltrerad av de olika shiamuslimska
partierna och anses nästan vara bortom räddning.
Befolkningen befinner sig
fortfarande i en svår situation. De lokala myndigheterna är oftast hårt
korrupta och är främst intresserade av att befästa sina egna
maktpositioner. Vatten, el, sjukvård, infrastruktur befinner sig på
ett bottenläge efter Saddam och kräver fortfarande enorma resurser.
Kunniga tjänstemän kommer inte fram och högre utbildade har
flytt landet, en hel del till Sverige, vilket naturligtvis försvårar
återuppbyggnaden.
Givetvis
försvårar den amerikanska politiken i Mellanöstern i övrigt
inställningen hos befolkningen, irakierna är ju araber och känner
stor sympati med palestiniernas situation. USA:s inställning till Iran
och Syrien blockerar lösningar. Ingen kan ju påstå att dessa
länder är demokratier men klara garantier från USA:s sida
att man respekterar deras regimers existens skulle underlätta försök
att hitta gemensamma intressen kring att stabilisera Irak.
En förväntad regimändring i Washington med en mer multilateral
utrikespolitik skulle kunna underlätta för en samlad, internationell
insats. För ändå, det kan inte bara vara i USA:s intresse
att fri demokrati och marknadsekonomi reformerar Mellanöstern. Men tills
dess Europa vaknar... kommer nog de amerikanska helikoptrarna att flyga länge
över Bagdad.
Copyright: Lennart Berggren / Axiom Film