Irak - mars 2007                    Iraq - March 2007


































Det är uppenbart att den pågående "säkerhetsoffensiven" av irakiska säkerhetsstyrkor i samarbete med de amerikanska trupperna, inte förmår stoppa våldet. Det som behövs är en politisk lösning, svåraccepterbar för de flesta parter i konflikten.


It is by now obvious that the recent "security offensive" by Iraqi security forces in co-operation with coalition troops, is unable to stop the violence. What is needed is a political solution, hard to accept for most parties to the conflict.



"On Patrol" - se tv reportage om hur en enhet ur amerikanska 1a Kavalleriet
samarbetar med irakiska säkerhetsstyrkor i västra Bagdad

"Bagdad Family" - se tv reportage om familjen alKhatib i stadsdelen Karrada i Bagdad
vars två söner kidnappats



-------------------------
Irak - internationellt engagemang krävs omedelbart          mars 2007

Den nya ”säkerhetsoffensiven” ger inte resultat och Irak glider alltmer mot regeringskris och sönderfall. USA har nu förlorat en stor del av sitt inflytande genom de militära och politiska bakslagen och dess stöd till en regering som av många anklagas för att uppmuntra sekteristiskt våld. Inför hotet om flyktingkris och ökad instabilitet i hela regionen måste nu snarast en internationell kraftansträngning ske och inom ramen för EU kan Sverige agera för detta.
De sista årens allmer tilltagande kaos i Irak har tydligt visat att en ny amerikansk politik är helt nödvändig. Kongressens tillsatta ”Iraq Study Group” under ordförandeskap av förre utrikesministern James Baker och mångårige representanthusmedlemmen Lee Hamilton kom i december förra året med hård kritik av Bushregeringens insatser och presenterade en rad åtgärder för att om möjligt vrida utvecklingen åt rätt håll.
Av de mest framträdande kan nämnas en internationell och regional samverkan, bland annat med Iran och Syrien, för att begränsa konflikten och en egen irakisk försoningsprocess för alla parter där en uppdelning av landet ska hindras och ett tillbakadragande av USA:s trupper skall förhandlas fram.
Men inte ens ISG:s föreslagna åtgärder är tillräckliga. Och direkt kontraproduktiv är president Bushs nya strategi där irakiska regeringen skall få säkerhetsansvaret senast i november i år, och där Syrien och speciellt Iran betraktas som terrorstater som skall bekämpas militärt.
Denna strategi förvånar ju knappast. USA har sedan elfte september inte gjort sig känt för agerande i internationellt samförstånd, även om störtandet av Saddamregimen med målet att skapa ett liberalt, demokratiskt Irak som skulle initiera utveckling i hela Mellanöstern, var något som alla kunnat ställt upp på.
Problemet var att inget av grannländerna ville detta. För det styrande prästskiktet i Iran liksom Assad-regimen i Syrien skulle ett fritt Irak med ökande välstånd leda till kraftigare inhemska krav på förbättring. Bästa garantin för regimernas överlevnad är därför en viss grad av kaos i Irak, tillräckligt för att hindra framväxten av ett demokratiskt samhälle och för att försvaga USA med så stora truppförluster som möjligt, dock utan att riskera Iraks sönderfall.
Men främsta orsak är Bushadministrationens okunskap om den komplexa situationen.
För felbesluten blev många: initialt ett alltför naivt stöd till exilpolitiker med dålig förankring bland befolkningen, och senare valde man, obetänksamt över konsekvenserna, den enkla vägen att stötta sig på majoriteten, shia. Deras tryck ledde till upplösandet av armén, av-Baathifieringsprocessen och genomröstandet av en konstitution som förklarade att Irak utgörs av de olika folken, inte medborgarna. Alla dessa var direkt mot sunniernas vilja. Följden blev förstås de sekteristiska motsättningar, politisk och ekonomisk maktkamp och våld vi ser idag.
USA har nu starkt försvagade möjligheter att agera politiskt. Man har förlorat en stor del av sitt inflytande genom de militära bakslagen som orsakas av upprorsgruppernas förbättrade taktik, och då opinionen hemma mot truppernas närvaro i Irak växer. USA:s moraliska trovärdighet bland araberna är i stort sett obefintligt på grund av dess oförbehållslösa stöd av Israels agerande i Libanon och Gaza liksom USA:s försök att utmanövrera demokratiskt valda Hamas.
Men detta har också lett till att USA:s allierade försvagats och regionen alltmer polariserats. Libanon står återigen på randen till krig och Irans ökande aggressivitet och framväxande styrkeposition kan möjliggöra en allians mellan USA, Israel och ”sunniblocket” Saudiarabien och Jordanien mot Iran och Syrien, en väldigt oroande utveckling.
Baker-Hamiltons föreslagna åtgärder räcker inte menar International Crisis Group och framhåller att irakiska regeringen knappast är den garant för en stabil utveckling som USA hoppas på. Tvärtom, regeringen måste ses som en part bland flera och inte ges oreserverat stöd.
För rapporterna är många om att enheter ur de irakiska säkerhetsstyrkorna liksom milisgrupper under kontroll av regeringspartierna är ansvariga för mycket av det sekteristiska våldet. Bland annat vid kidnappandet av ett tjugotal anställda vid ministeriet för högre utbildning, som lyder under en sunniminister, där irakiska polisen inte agerade för att stoppa kidnapparna och efterspaningen hittills är resultatlösa. 14 000 vapen som USA utrustat säkerhetstyrkorna med fattas i registren och har troligen hamnat i händerna på shiaextrema grupper liksom att korruptionen enligt Brookings institute motsvarar 4 miljarder USD årligen.
USA kommer självfallet att riskera en förtroendekris, liknande den efter första gulfkriget, om de överger sin shiavänliga linje men det finns inga alternativ. Alla, även motståndsgrupper som samarbetar med alQaida, ska inkluderas och respekteras i förhandlingarna, annars nås ingen framgång, visar all erfarenhet av konfliktlösning.
I förhandlingarna måste sunnierna - liksom övriga grupper - övertygas om att samarbete är enda alternativet för att hindra ett alltmer förödande våld. En ny konstitution är en högst nödvändig del i detta, liksom klara utsagor att en splittring av landet enligt sekteristiska linjer aldrig kommer att tillåtas ske. Samtal om en rättvis fördelning av oljeinkomsterna måste påbörjas och den till i år planerade omröstningen om Kirkuks tillhörighet måste uppskjutas tills detta lösts.
Självfallet finns fakta som pekar på en lösning. Traditionellt finns inga större motsättningar mellan shia och sunni och en överväldigande majoritet, 80%, är helt emot en sekteristisk uppdelning av landet och 90% vill ha en enad regering. Framväxandet av civilsamhälle med fri press, ett alltmer oavhängigt juridiskt system liksom ett från amerikanskt håll större medvetande att de irakiska politikerna själva måste ta ansvar för sitt agerande, är något som ger möjligheter.


picture left: A sign of normality: going to work early morning on Jumhuriya bridge, center of Baghdad.




Även om USA bär huvudsaklig skyldighet till den nuvarande situationen ligger det i allas intresse att minska tillväxten och kapaciteten hos terrorgrupper med förmåga att attackera hela västvärlden. Internationellt måste en konstruktiv roll tas genom bildandet av en stödgrupp. Denna skulle bestå av representanter från säkerhetsrådets medlemmar, de omgivande länderna samt FN och möjliggöra att konsensus om Irak uppnås.
Inom EU:s ram kan Sverige arbeta för en regional samverkan och tillsättandet av ett FN-sändebud för att koordinera samtalen mellan de olika parterna, inom och utom Irak. Snarast bör amerikanska styrkor ersättas av internationella trupper, och även här bör Sverige medverka, hur främmande den tanken än är idag. En oerhört viktig uppgift för dessa är stöd och kontroll av de irakiska säkerhetsstyrkornas oberoende och frihet från sekteristisk och politisk inblandning.
Även för de omgivande länderna finns mycket att vinna. Iran och Syrien har kapacitet att helt sabotera utvecklingen men det är nödvändigt att hitta kompromisser som hela regionen kan enas kring, dock utan att ge upp våra långsiktiga mål om liberala, demokratiska samhällsbildningar. Det kan ske genom att klart fastslå att Irak inte kommer att utgöra ett hot mot dessa länders vitala säkerhetsintressen. Där måste USA exempelvis avbryta alla planer på skapandet av större baser i Irak och tona ned sina nyligen uttalade hot gentemot främst Iran.
Gemensamma intressen finns även i en entydig deklaration att det kurdiska självstyrande området skall vara en federal del av Irak, liksom - för hela Mellanöstern - att reella åtgärder görs för att påskynda den Arab-Israeliska konfliktens långsiktiga lösning.
Hotet från ett allmer sönderfallande Irak är inte bara kollaps av regering och samhällsfunktioner utan även ett skräckscenario med ökad instabilitet i hela regionen, risk för intervenering av de omgivande staterna efter ett eskalerat inbördeskrig mellan Sunni - Shia, därmed följande miljonflyktingströmmar och en propagandaseger för alQaida, för att nämna några.
Vi har helt enkelt inget val än att börja agera kraftfullt i Irakfrågan.
©  Lennart Berggren


tillbaka hem    to homepage

Axiom Film&TV
mobile   phone   +  46   708   103890
email:     mail(emailsymbol)axiomfilm.com