Irak - mars 2007
Iraq - March 2007
Det är uppenbart att den pågående "säkerhetsoffensiven" av irakiska säkerhetsstyrkor
i samarbete med de amerikanska trupperna, inte förmår stoppa våldet. Det
som behövs är en politisk lösning, svåraccepterbar för de flesta parter
i konflikten.
It is by now obvious that the recent "security offensive" by Iraqi security
forces in co-operation with coalition troops, is unable to stop the violence.
What is needed is a political solution, hard to accept for most parties
to the conflict.
"On Patrol" - se tv reportage om hur en enhet
ur amerikanska 1a Kavalleriet
samarbetar med irakiska säkerhetsstyrkor i västra Bagdad
"Bagdad Family" - se
tv reportage om familjen alKhatib i stadsdelen Karrada i Bagdad
vars två söner kidnappats
-------------------------
Irak - internationellt engagemang krävs omedelbart mars
2007
Den nya ”säkerhetsoffensiven” ger inte resultat och Irak
glider alltmer mot regeringskris och sönderfall. USA har nu förlorat en
stor del av sitt inflytande genom de militära och politiska bakslagen och
dess stöd till en regering som av många anklagas för att uppmuntra sekteristiskt
våld. Inför hotet om flyktingkris och ökad instabilitet i hela regionen
måste nu snarast en internationell kraftansträngning ske och inom ramen
för EU kan Sverige agera för detta.
De sista årens allmer tilltagande kaos i Irak har tydligt visat att en ny
amerikansk politik är helt nödvändig. Kongressens tillsatta ”Iraq Study
Group” under ordförandeskap av förre utrikesministern James Baker och mångårige
representanthusmedlemmen Lee Hamilton kom i december förra året med hård
kritik av Bushregeringens insatser och presenterade en rad åtgärder för
att om möjligt vrida utvecklingen åt rätt håll.
Av de mest framträdande kan nämnas en internationell och regional samverkan,
bland annat med Iran och Syrien, för att begränsa konflikten och en egen
irakisk försoningsprocess för alla parter där en uppdelning av landet ska
hindras och ett tillbakadragande av USA:s trupper skall förhandlas fram.
Men inte ens ISG:s föreslagna åtgärder är tillräckliga. Och direkt kontraproduktiv
är president Bushs nya strategi där irakiska regeringen skall få säkerhetsansvaret
senast i november i år, och där Syrien och speciellt Iran betraktas som
terrorstater som skall bekämpas militärt.
Denna strategi förvånar ju knappast. USA har sedan elfte september inte
gjort sig känt för agerande i internationellt samförstånd, även om störtandet
av Saddamregimen med målet att skapa ett liberalt, demokratiskt Irak som
skulle initiera utveckling i hela Mellanöstern, var något som alla kunnat
ställt upp på.
Problemet var att inget av grannländerna ville detta. För det styrande prästskiktet
i Iran liksom Assad-regimen i Syrien skulle ett fritt Irak med ökande välstånd
leda till kraftigare inhemska krav på förbättring. Bästa garantin för regimernas
överlevnad är därför en viss grad av kaos i Irak, tillräckligt för att hindra
framväxten av ett demokratiskt samhälle och för att försvaga USA med så
stora truppförluster som möjligt, dock utan att riskera Iraks sönderfall.
Men främsta orsak är Bushadministrationens okunskap om den komplexa situationen.
För felbesluten blev många: initialt ett alltför naivt stöd till exilpolitiker
med dålig förankring bland befolkningen, och senare valde man, obetänksamt
över konsekvenserna, den enkla vägen att stötta sig på majoriteten, shia.
Deras tryck ledde till upplösandet av armén, av-Baathifieringsprocessen
och genomröstandet av en konstitution som förklarade att Irak utgörs av
de olika folken, inte medborgarna. Alla dessa var direkt mot sunniernas
vilja. Följden blev förstås de sekteristiska motsättningar, politisk och
ekonomisk maktkamp och våld vi ser idag.
USA har nu starkt försvagade möjligheter att agera politiskt. Man har förlorat
en stor del av sitt inflytande genom de militära bakslagen som orsakas av
upprorsgruppernas förbättrade taktik, och då opinionen hemma mot truppernas
närvaro i Irak växer. USA:s moraliska trovärdighet bland araberna är i stort
sett obefintligt på grund av dess oförbehållslösa stöd av Israels agerande
i Libanon och Gaza liksom USA:s försök att utmanövrera demokratiskt valda
Hamas.
Men detta har också lett till att USA:s allierade försvagats och regionen
alltmer polariserats. Libanon står återigen på randen till krig och Irans
ökande aggressivitet och framväxande styrkeposition kan möjliggöra en allians
mellan USA, Israel och ”sunniblocket” Saudiarabien och Jordanien mot Iran
och Syrien, en väldigt oroande utveckling.
Baker-Hamiltons föreslagna åtgärder räcker inte menar International Crisis
Group och framhåller att irakiska regeringen knappast är den garant för
en stabil utveckling som USA hoppas på. Tvärtom, regeringen måste ses som
en part bland flera och inte ges oreserverat stöd.
För rapporterna är många om att enheter ur de irakiska säkerhetsstyrkorna
liksom milisgrupper under kontroll av regeringspartierna är ansvariga för
mycket av det sekteristiska våldet. Bland annat vid kidnappandet av ett
tjugotal anställda vid ministeriet för högre utbildning, som lyder under
en sunniminister, där irakiska polisen inte agerade för att stoppa kidnapparna
och efterspaningen hittills är resultatlösa. 14 000 vapen som USA utrustat
säkerhetstyrkorna med fattas i registren och har troligen hamnat i händerna
på shiaextrema grupper liksom att korruptionen enligt Brookings institute
motsvarar 4 miljarder USD årligen.
USA kommer självfallet att riskera en förtroendekris, liknande den efter
första gulfkriget, om de överger sin shiavänliga linje men det finns inga
alternativ. Alla, även motståndsgrupper som samarbetar med alQaida, ska
inkluderas och respekteras i förhandlingarna, annars nås ingen framgång,
visar all erfarenhet av konfliktlösning.
I förhandlingarna måste sunnierna - liksom övriga grupper - övertygas om
att samarbete är enda alternativet för att hindra ett alltmer förödande
våld. En ny konstitution är en högst nödvändig del i detta, liksom klara
utsagor att en splittring av landet enligt sekteristiska linjer aldrig kommer
att tillåtas ske. Samtal om en rättvis fördelning av oljeinkomsterna måste
påbörjas och den till i år planerade omröstningen om Kirkuks tillhörighet
måste uppskjutas tills detta lösts.
Självfallet finns fakta som pekar på en lösning. Traditionellt finns inga
större motsättningar mellan shia och sunni och en överväldigande majoritet,
80%, är helt emot en sekteristisk uppdelning av landet och 90% vill ha en
enad regering. Framväxandet av civilsamhälle med fri press, ett alltmer
oavhängigt juridiskt system liksom ett från amerikanskt håll större medvetande
att de irakiska politikerna själva måste ta ansvar för sitt agerande, är
något som ger möjligheter.
picture left: A sign of normality: going to work early morning on Jumhuriya
bridge, center of Baghdad.
Även om USA bär huvudsaklig skyldighet till den nuvarande situationen ligger
det i allas intresse att minska tillväxten och kapaciteten hos terrorgrupper
med förmåga att attackera hela västvärlden. Internationellt måste en konstruktiv
roll tas genom bildandet av en stödgrupp. Denna skulle bestå av representanter
från säkerhetsrådets medlemmar, de omgivande länderna samt FN och möjliggöra
att konsensus om Irak uppnås.
Inom EU:s ram kan Sverige arbeta för en regional samverkan och tillsättandet
av ett FN-sändebud för att koordinera samtalen mellan de olika parterna,
inom och utom Irak. Snarast bör amerikanska styrkor ersättas av internationella
trupper, och även här bör Sverige medverka, hur främmande den tanken än
är idag. En oerhört viktig uppgift för dessa är stöd och kontroll av de
irakiska säkerhetsstyrkornas oberoende och frihet från sekteristisk och
politisk inblandning.
Även för de omgivande länderna finns mycket att vinna. Iran och Syrien har
kapacitet att helt sabotera utvecklingen men det är nödvändigt att hitta
kompromisser som hela regionen kan enas kring, dock utan att ge upp våra
långsiktiga mål om liberala, demokratiska samhällsbildningar. Det kan ske
genom att klart fastslå att Irak inte kommer att utgöra ett hot mot dessa
länders vitala säkerhetsintressen. Där måste USA exempelvis avbryta alla
planer på skapandet av större baser i Irak och tona ned sina nyligen uttalade
hot gentemot främst Iran.
Gemensamma intressen finns även i en entydig deklaration att det kurdiska
självstyrande området skall vara en federal del av Irak, liksom - för hela
Mellanöstern - att reella åtgärder görs för att påskynda den Arab-Israeliska
konfliktens långsiktiga lösning.
Hotet från ett allmer sönderfallande Irak är inte bara kollaps av regering
och samhällsfunktioner utan även ett skräckscenario med ökad instabilitet
i hela regionen, risk för intervenering av de omgivande staterna efter ett
eskalerat inbördeskrig mellan Sunni - Shia, därmed följande miljonflyktingströmmar
och en propagandaseger för alQaida, för att nämna några.
Vi har helt enkelt inget val än att börja agera kraftfullt i Irakfrågan.
© Lennart Berggren
tillbaka hem to homepage
Axiom Film&TV
mobile phone + 46 708 103890
email: mail(emailsymbol)axiomfilm.com