Nationalismen lever i Kroatien
September 2016
Kriget i forna Jugoslavien gör sig fortfarande påmint. Inför parlamentsvalen i Kroatien som hölls för en månad sedan, kom flera ledande politiker med grova nationalistiska yttranden. Även om det främst var för att fiska röster, så drabbar uttalandena den ortodoxt kristna, eller serbiska, minoriteten i landet. I Knin i södra Kroatien försöker man leva som förr, trots arbetslöshet och korruption.
Den rullande livsmedelsaffären kommer till Golubi?, innan kriget en ortodox, kroatisk by.
Solen lyser varmt och några personer står utefter långsidan på en stor skåpbil med en öppning i sidan. Livsmedelsbussen kommer två gånger i veckan till byn Golubi?. Returflaskor lämnas tillbaka och man köper mest småvaror.
Den idylliska byn Golubi? en bit utanför Knin består av grå stenhus inbäddade bland fruktträd på de bergiga sluttningarna. Men 1991, för 25 år sedan, började dödandet här då kriget i forna Jugoslavien bröt ut. I södra Kroatien utropades den ”Serbiska Republiken i Krajina”, som området historiskt kallas. Katolikerna, eller kroaterna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, jagades iväg under brutala former.
När den kroatiska armén under ”Operation Storm” återerövrade området sensommaren 1995 var det serbernas tur att fly. Först några år senare när freden varat började serberna återvända. Men då bodde katolska, eller kroatiska, flyktingar från det forna Jugoslavien i deras hus. De flesta var högst ovilliga att lämna husen för att deras forna fiender skulle kunna flytta tillbaka in, men många hade helt enkelt ingenstans att bo. Och myndigheterna hade ingen större ambition, milt sagt, att lösa problemen för de återvändande serberna.
-Vi kom tillbaka 1998 och efter nio år kunde vi till slut flytta in i vårt gamla hem, berättar Djuro Djepina, en man i sextioårsåldern.
-De kroater som bodde i vårt hus hade själva ingenstans att ta vägen, men sen byggde myndigheterna hus för alla de flyktingar som nu finns i området, säger Djuro och pekar bortåt andra sidan dalen där radhusliknande områden med fyrkantiga hus breder ut sig.
När Djuro Djepina återvände från Serbien bodde kroatiska flyktingar i hans hus. Det tog nio år innan han kunde flytta in hemma.
Jämfört med före kriget finns nu mindre än en tredjedel av den serbiska, ortodoxa minoriteten kvar i Kroatien. Stora områden står tomma, med utbrända ruiner längs vägarna. I Golubi?, och området runt Knin är nu majoriteten katoliker. Men att politikerna driver en nationalistisk retorik, speciellt inför valen, är inte det största hindret för de nästan en halv miljon kroatiska serber som nu finns utanför landet, att återvända.
Den nationalistiska retoriken är stark på hela Balkan. Här i Serbien utanför Novi Sad framställs kroaternas återerövring av Krajina i Kroatien som en pogro, liknande ett folkmord.
-Det finns inga arbeten, säger Slavka Djepina, en kvinna i femtioårsåldern och släkt med Djuro.
-Min dotter arbetar i Šibenik, en större stad för här finns inget. Men för oss äldre räcker det med att en i hushållet arbetar, vi behöver inte så mycket här, säger hon.
Slavka Djepina bodde som flykting i Serbien innan de kunde flytta tillbaka. ”Tack och lov hade vi inga problem då” säger hon.
Arbetslösheten i Kroatien ligger på höga 13% och ihop med en dåligt fungerande offentlig sektor utgör det en stor utmaning för landets politiker. I Golubi? bor nu mest äldre och de verkar inte bry sig så mycket om vad politikerna i Kroatiens huvudstad Zagreb ibland vräker ur sig. Att de kommer med nationalistiska yttranden, speciellt för att fiska röster inför valen ser de som något naturligt. Det största partiet, det konservativa HDZ, som tillsammans med uppstickarpartiet ”Most”, Bron, förvånade många med sitt val av kulturminister till den förra regeringen, en man som upprepade gånger hade glorifierat Kroatiens Nazi-anslutna regim under andra världskriget. Då mördades uppskattningsvis 130.000, främst serber men även romer och regimkritiker i koncentrationslägret Jasenovac i norra Kroatien.
I Jasenovac i norra Kroatien dödades uppskattningsvis 130.000 av den nazianslutna Kroatiska regimen under andra världskriget. Idag finns här ett museum och minnesmonument över offren.
Men koalitionsregeringen kollapsade i juni. Nya parlamentsval hölls i mitten av september och återigen tappade HDZ och det andra traditionellt stora partiet, Socialdemokraterna, röster till Most och det andra uppstickarpartiet ”Zivi Zid” som ses som mer reformvilliga.
I valet fick HDZ 61 platser i parlamentet med 151 platser och har nu bildat en koalition med ”Most”. I veckan utsågs Andrej Plenkovic till ny regeringschef och har nu en månad på sig att bilda en regering. Men röstdeltagandet i valet var lågt som en följd av den allmänna politikapatin i Kroatien.
-Politiker är sådana och kommer alltid att vara såna, säger Djuro.
-Vi har ännu ingen regering och vet inte vilka vi ska kunna kräva någon förbättring av, säger Slavka.
-Men vi måste vara optimistiska, Krajina, det här området, är så vackert, ett bra ställe att leva på, menar Djuro.
Inne i staden Knin har det största torget uppkallats till minne av återerövringen ”Operation Storm” och alla större gator har namn efter kroatiska krigshjältar, ungefär som att tydligt tala om för områdets serber vilka det är som nu bestämmer.
Knins största torg är nu uppkallat efter kroatiska arméns återerövring, ”Oluja”. Detta ses av den serbiska minoriteten, som tidigare var en klar majoritet här, i flera fall som en provokation.
Den nationalistiska retoriken hålls vid liv. En affisch gör reklam för ”utbildningsdagar” om de grymheter kroaterna utsattes för under den serbiska utbrytarrepubliken under kriget 1991 - 1995.
Men relationerna mellan de två etniska grupperna har förbättrats sedan 2013 då Kroatien blev medlem av EU, menar Jovan, en man i trettioårsåldern jag träffar.
-Speciellt i staden, och bland de unga finns det inga problem. De äldre har en annan mentalitet, säger Jovan.
-Vi unga är inte intresserade av kriget utan vill ha arbete och ett bra liv som man har i övriga Europa. EU-medlemsskapet gjorde att det blev bättre här. Tidigare var man tvungen att gå till någon på ett kontor och betala mutor för att få dokument, nu efter EU-lagarna kan man göra allt på internet. Alla har också organisationsnummer så att skatten kan kontrolleras och allt har gjort att korruptionen minskat, säger Jovan.
EU-medlemskapet för Kroatien innebar en striktare övervakning av skatterna. På varje kvitto finns nu långa koder för myndigheternas kontroll.
Medlemskapet i EU har medfört att Kroatien fram till 2020 har fått 11 miljarder euro i utvecklingsstöd. Till dessa måste landet självt bidra med 2 miljarder, men Jovan tror inte att dessa totalt 13 miljarder kommer att utnyttjas.
EU har i sitt utvecklingsprogram beviljat, ihop med en mindre del från landet självt, närmare 13 miljarder euro för Kroatien. Men tvivel finns att landet saknar kapacitet för alla projekt.
-Vi fick möjlighet att miljövänligt bygga om vårt hus med solpaneler och sånt och få 80% betalat men bara 5% av fonden användes för mentaliteten hos folk här är som under kommunisttiden. ”Nää, vad ska det vara bra för” menar de och de vill inte ha någon förändring, menar Jovan och fortsätter.
-Så många här ser EU som något farligt. Dessutom sitter många politiker på sina poster utan att ha någon utbildning och de förstår inget av de nya tiderna. Deras enda möjlighet att behålla sina poster och förmåner är att driva en nationalistisk politik, säger Jovan.
© Lennart Berggren / Axiom Film September 2016