-------------------------
Efter ett misslyckat försök 7 augusti från Georgien att ta kontroll över utbrytarområdet Sydossetien genom en militär kampanj kunde Ryssland relativt enkelt slå tillbaka de georgiska trupperna. Även Sydossetien och Abkhazien tillhör ju Georgien men där har Ryssland ett internationellt fredsbevarande uppdrag, förvånansvärt med tanke på att de är en part i konflikten. Ryssland har sedan Georgiens självständighet aktivt stöttat självständighetsrörelserna i utbrytarområdena genom att utbilda och beväpna trupper där. Ryssland har nu gått in i georgiskt territorium där de inte ens kan använda sig av sin täckmantel så som ”internationella fredsbevarare” och trots fredsavtal har de fortfarande kontroll över bland annat Gori och hamnstaden Poti.
-Varför och på vems initiativ började Georgien kriget? Resultatet blev en katastrof, förstås, menar Elena, en ung universitetsstudent som jag pratar med på ett kafé. Hon är engagerad i oppositionen mot president Saakashvili och kritiska röster börjar nu bli allt mer starka här.
-Vi kallar honom "lilla Putin", fnyser hon och syftar på det sätt oppositionens demonstration i november ganska brutalt slogs ned och flera fängslades. Bristen på demokrati var en bidragande orsak till att NATO inte gav Georgien kandidatur som medlemsland.
Och klart är att Georgiens försök att återta kontrollen över utbrytarrepubliken Sydossetien inte hade västmakternas välsignelse.
-Hela den militära operationen var oorganiserad. Våra soldater var oerfarna och dåligt utrustade och vi hade inte fått några garantier om stöd från väst, säger en militär källa i Tbilisi som vill vara anonym.
Resultatet är nu minst ytterligare 150 000 flyktingar.
Både USA och EU vill ha stabilitet i regionen och den impulsive, makthungrige och nationalistiska Saakashvili är därför inte någon de vill se som president så länge som fem år tills nästa val, menar diplomatiska källor här. Nu fick Ryssland precis den ursäkt de behövde för att göra upp med Georgien och den högljudde Saakashvili, och kan nu bete sig hur de vill, vilket de gör.
Sedan utbrytarkrigen 1992-93 finns hundratusentals flyktingar i Gerogien som inte har kunnat återvända hem, aktivt motarbetade av de självutnämnda regimerna i Sydossetien och Abkhazien. Ytterligare för att ta kontroll över områdena har Ryssland sen flera år delat ut ryska pass till invånarna, detta förstås för att vid en eventuell konflikt kunna hävda att man har behov av att ingripa för att skydda sina egna invånare.
Men ändå har Ryssland vid ett flertal tillfällen erkänt Georgiens överhet över dessa områden.
Visserligen fanns en grund för en folklig protest i områdena. Vid självständigheten 1991 begränsades områdenas autonomi avsevärt och georgiska förklarades som enda officiella språk, även i skolorna.
Nu visar Ryssland inga tecken på att uppfylla fredsavtalet. Väst vet inte hur de ska hantera situationen och framtiden både för Georgien, Ryssland och Saakashvili ser mörk ut.
The outbreak of war between Russia and Georgia over the breakaway region of South Ossetia had enormous geopolitical implications.
Tbilisi’s early August offensive in South Ossetia prompted a massive ground, aerial and naval response from Russia, whose forces later advanced further into Georgia.
The crisis also sparked violence in Abkhazia, where separatist forces, assisted by Russian planes, captured the Georgian-controlled Kodori gorge.
Heavy international engagement followed, including wide condemnation of Russia’s "disproportionate" response and subsequent recognition of the independence of the two regions.
Up to 158,000 people were displaced in the violence and the humanitarian situation is worse, taken into consideration the previous hundreds of thosands displaced from the earlier conflicts.
© Lennart Berggren augusti 2008